De myror som tillhör släktet Camponotus kallas på svenska för hästmyror. En av de mest välkända arterna är Sverige är Camonotus herculaneus, som på svenska kallas för hushästmyra eller herkulesmyra. Hushästmyran kan bli upp till 18 mm lång och är alltså betydligt större än t.ex svartmyran. Precis som hos svartmyran är det bara könsindividerna som har vingar. Arbetarna, som är sterila honor och utgör majoriteten av myrsamhället, saknar vingar.
Hästmyror som skadedjur
Hästmyror bygger sin bon i trämaterial. I naturen lever de ofta i stubbar och gamla fallna träd (ett alternativt namn på hästmyran är stockmyra), men tyvärr kan de också flytta in i träbyggnader och där orsaka skada. Hästmyror är alltså en skadeinsekt som är farlig för själva huset, och som kan angripa livsmedel avsedda för människan, däremot finns det inga indikationer på att dessa myror skulle sprida sjukdomar till oss.
Hästmyrorna kallas ibland för ”Sveriges termiter” eftersom de kan orsaka så stor skada på trähus. De föredrar fuktigt trä, vilket innebär att delar av huset som har fuktproblem är extra troliga att bli angripna av hästmyror. Förutom att etablera ett bo kommer hästmyrorna att gräva ut tunnelsystem för att röra sig genom i träet. De kan också skapa underjordiska tunnelsystem, till exempel för att kunna ta sig mellan boet och trädgårdsväxter där det lever bladlöss. Precis som svartmyran tycker hästmyran om att äta den söta vätska som utsöndras av bladlössen.
Hästmyror är som mest aktiva nattetid, vilket ofta innebär att husägaren inte upptäcker dem förrän de redan har hunnit etablera sig ordentligt i huset. Under natten lämnar arbetsmyror boet för att leta efter mat och vatten. I naturen äter de huvudsakligen växter, växtsaft, insekter och honungsdagg (från bladlöss) men i människans boningar ger de sig gärna på andra saker som är söta, till exempel kaksmulor, läskedrycksspill, godisskålar, osv.